Deluxe

Ingenting är svart eller vitt - allting är grått

12:34 den 6 juni, 2008

Veckans fredagsbloggare
Veronica Söderström
- projektledare från reklamföretaget
Lennandia

Varje dag blir vi påminda om växthuseffekt, nerskövlad regnskog och utrotningshotade arter. Vi uppmanas göra bra miljöval, spara på energi och sopsortera. Ibland känns det som om vi människor har blivit sämre människor än vi var förr, att vårt samhälle är kallare och mer profithungrigt och att vi trampar över andra levande väsen i vår jakt på ekonomiska vinster.

Människosläktet förökar sig och vi tömmer jorden på dess resurser. Ökad konsumtionstakt och slit och släng. Människor som förr levde mer i harmoni med naturen och naturfolken som fortfarande gör det. Som konsument är det lättare sagt än gjort att påverka. Rätt var det är visar det sig att det som nyss var ett bra miljöval, faktiskt är ett sämre val av den ena eller andra anledningen. Att påverka politiska beslut är ännu svårare. En röst på Miljöpartiet kan se till att det finns någon som vurmar för dessa frågor när beslut tas, men vad gör det när vädersystemet förflyttar utsläpp lite var stans på jorden.

Är det ok att arbeta med reklam över huvud taget eller bidrar man bara till den ökade konsumtionen? Grottar man ner sig i de här frågorna kan man bli riktigt bekymrad och känna sig aningen hjälplös.
Därför vill jag dela med mig av något som gav mig en del annorlunda perspektiv för ett tag sedan.

Jag läser Naturupplevelseguidning på Kalmar Högskola och en gång i månaden träffas vi på någon form av utomhusexkursion. Nyligen hölls denna i Ekopark Omberg som ligger vid Vätterns strand. En av föreläsningarna hölls i ett kalkbrott. Vi tittade på flera meter av kalkavlagringar, minst tiotusentals år gamla. Olika färglager i kalkstenen berodde på förändrade förhållanden på havets botten.

“Är det ok att arbeta med reklam över huvud taget eller bidrar man bara till den ökade konsumtionen?”

Plötsligt stod det klart att livet på bottnen av det hav där denna kalksten bildades hade dött ut och återbefolkats med nya arter flera gånger om. Någon ställde frågan om de hav som riskerar att dö för oss i vår tidsålder kanske kommer att börja leva och vara frodiga igen någon gång i framtiden och fick ja till svar. Därefter inleddes en spännande diskution om att det är naturligt att arter förändras eller dör ut i evulotionens gång. Vår lärare som är limnolog berättade att det faktiskt är fler arter som kommer till i vår artlista än antalet hotade. Har vi inte upptäckt dem tidigare eller är de kanske till och med en ny framgångsrik variant av en annan art?
En spännande och hoppfull tanke.

Vår lärare som är geolog och som alltid brukar säga att “Ingenting är svart eller vitt - allting är grått” menade att vi absolut ska värna om naturen och arterna i den. Men framför allt av egoistiska skäl, för vår eget välbefinnandes och fortlevnads skull. Han betonade dock att vi inte ska inbilla oss att vi kan “förgöra” jorden. Jorden har upplevt det mesta från meteroitnedslag, fruktansvärda oväder, mer eller mindre syrerik atmosfär, arter som dött ut och andra som fötts, jordskalv och jordplattors förflyttning. Summan av jordens resurser är konstant och ibland finns ämnen bundna i mark och växtlighet och ibland finns de i atmosfären.

När elementen sätter fart på sina krafter är det vi människor som ligger risigt till.

Vidare pratade vi om att det faktiskt kan vara en felaktighet att säga att dåtidens människor levde i harmoni med naturen…kanske snarare “i balans” med den. Då precis som nu försökte man få ut så mycket som möjligt av jordens resurser. Skillnaden var att de verktyg man använde inte var lika kraftfulla då som nu och att de inte hann göra lika stor skada innan naturen återhämtade sig. Kanske är människosläktet en ny variant av dinosaurierna? Som gör så stor skada att det hotar den egna artens överlevnad. Det pratas ju om dinosaurierna som rena skogsmaskiner som skövlade skogarna när de betade. Idag skövlar vi våra skogar av andra skäl.

Jag är friluftsintresserad och älskar naturen och mycket av det som lever i den och jag tycker fortfarande att mycket av det som sker i världen är fel och borde förändras. Jag tänker fortsätta att sopsortera och försöka välja bra miljöval när jag handlar och göra allt annat jag kan för att bidra till vår livskvalitet på jorden, men detta tycker jag samtidigt var en uppfriskande ny synvinkel på saker och ting som verkar vara helt ointressant för media när de rapporterar om miljöfrågor. Kanske blir vissa arter så framgångsrika att de sätter krokben för sig själva helt enkelt. När de dör ut lämnas plats för nya arter.
Kanske är det bara naturens gång.

Skriv en kommentar

FÖRÄLDRAR tänker inte…

9:49 den 23 maj, 2008

Veckans fredagsbloggare
Stephanie Birgersson
från http://www.speakoutuf.com - En sida som handlar om kommunikationen mellan vuxna och unga. Sidan startades och drivs av unga tjejer i Kronoberg. Det hela började som ett UF projekt i skolan. Detta är den yngsta gästen så här långt i vår bloggs historia, men kanske skriven med de största ord och med det största hjärtat ever.

Under hela min uppväxt har jag känt att jag bara bli älskad när jag gjort något bra, presterat någonting.

Till exempel när jag vunnit en tennistävling eller hoppade felfritt med hästen eller när jag hade mvg på provet.

Detta har verkligen präglat min personlighet. Jag känner mig aldrig älskad nu, för jag spelar inte tennis längre, jag rider inte längre och jag har aldrig mvg på prov. Och nu? Nu hör jag nästan aldrig av mina föräldrar att de är stolta över mig. De säger nästan aldrig till mig öga mot öga att de älskar mig. Och även om de hade gjort det hade jag inte trott på dem. För de säger bara det för att jag har sagt till dem att de bara älskar mig när jag presterar.

Jag vill inte att folk ska säga att de älskar mig bara för att jag har sagt till dem. Det blir inte äkta.
Så enkelt är det.. Jag menar ska inte ens föräldrar älska en som mest när man misslyckas med någonting?

För det är ju då man verkligen behöver höra att man är älskad ändå. Eller har jag fel?

Stéphanie

2 kommentarer

Att utvecklas…

10:19 den 16 maj, 2008

Thomas Tjäder, Media Producent, http://www.jaconmedia.se, http://www.darkfashion.se

Sitter här på mitt kontor i Karlshamn, precis druckit morgonkaffet. Om en stund ska jag förbereda dagens aktiviteter. Nu är det lugnt, för nu har jag strukturerat min dag. Men när jag vaknade, då infann sig kaoset i form av stress, helt obefogat, men den fanns där. Denna situation ställs jag mer o mer inför, att känna den där jobbiga andnöden i magen. Fast… det tar mig en liten stund att inse just att jag behöver inte känna så. Jag har upptäckt att orsaken är att jag tar en hel dag o typ komprimerar den till några sekunder. Inte konstigt att magen töms o bosätter sig i halsgropen av en sån tankegång.

För 7 år sen, då levde jag ett destruktivt liv, jag beblandade mig inte med nåt som innefattade ansvar och därför blev det så klart konsekvenser. Jag tog varken ekonomisk eller karriäriskt (heter det så?) ansvar. Då hade jag inte så värst mycket stress, förmodligen för att jag hade inte så mycket åtaganden. Bara att gå till AF ibland, de satte mig i någon åtgärd, jag gick dit gäspandes och sen var det klart. Slappt? Ja. Utvecklande? Inte för fem öre.

Idag, en otrolig resa senare utvecklas jag varje dag. Jag har tagit reda på vad utveckling innebär för mig. Jag vill utvecklas! Det är inte mycket man får gratis här i livet men personlig utveckling är bara att ta för sig. Och det magiska på hela resan var nog när jag kom underfund med att hur enkelt det är att ta ansvar. Att jag bara kan göra det som jag har förmågan till, allt utöver det kan jag inte påverka. Men jag gillar att tänja mina personliga gränser. För två år sen satte jag detta i praktiken.
Jag, nyligen utkommen från ett behandlingshem, pluggat media ett år för att finna min kreativitet igen, skickade ett mail till en av världens största skivbolag o typ:
- Hej jag vill göra en video till In Flames !
(för dem som inte känner till In Flames, så är de en av de största svenska musikexporterna inom hårdrock). Och jag fick göra det! Anledningen till detta projekt var att jag ville visa för mig själv att jag kan. Och jag kunde. Men .. Klart. Det kräver nog en smula envishet, och det har jag flera ton av. Efter att det projektet var i hamn så kände jag att ja, detta vill jag syssla med, media, fånga känslan i ett sammanhang och förmedla den. Jag använder min ryggsäck o gör det överskådlig för betraktaren.
Hur? Och varför? Jo. Kan börja med hur…

Min barndom bär många sår, många starka känslor som ett resultat av otrygghet hemma och en splittrad tillvaro. Mitt sätt att hantera det var att göra om det sorgsna till nåt vackert… melankolisk. Nu i mina tolkningar, så tar jag ett vackert föremål o sätter det i en hemsk/brutal/utsatt situation. Och eftersom det inte finns något vackrare än det motsatta könet i mitt tycke, så har jag valt att gestalta just den.
Varför? För det hjälper mig att förstå mina känslor.

Min utveckling…

1 kommentar

Är du en lampa?

10:15 den 9 maj, 2008

Matteus Åkesson, Midzone AB, http://www.midzone.se, 0737-26 40 26

Igår upptäckte jag förvånat att jag driver en lampaffär.
Men låt mig börja i en annan ände.

Tänk dig, att du går in i ett rum med 50 människor. Ett mingel eller ett affärsmöte, eller en teaterpublik, en fest. Du upptäcker förmodligen genast fem sju personer som lyser starkare än andra. Lamporna. Andra kastar skuggor i ljuset från dem. Vissa lampor lyser starkare än andra, och några personer visar sig vara lampor fast det inte verkade så först. Det är lamporna som mest intressanta för dig att lägga till ditt kontaktnät. Eller hur?

Midzone – affärszonen – är alltså en lampaffär. Våra kunder, som jobbar och tar sina affärsmöten hos oss, passar på att samtidigt kolla in lampfaktorn hos andra som rör sig i zonen. Hur många watt har den där lampan? Vilken färg lyser den med? Till och med: vilken riktning har lampan, framåt, inåt, utåt? Den där… som inte verkar lysa så starkt… finns det inte antydan till glöd i tråden?

Jag säger inte att det är därför de är våra kunder. Men jag ser varje dag vilket tidseffektivt sätt det är för duktigt folk att bygga sitt nätverk på – för de jobbar ju samtidigt, och även spontana nya kontakter tas effektivt när det passar, med lampor som lyser lovande. Du kanske känner igen känslan att du har för mycket att göra – effektivt, kul och värdeskapande – för att ha tid med förutsättningslöst mingel?

Vår upplevelse, min och Peters och Raffes, är att ljuset dag för dag blir allt starkare på Midzone av alla lampor, och affärspulsen ökar – inte den lätt hysteriska mingelpulsen, utan en stadig arbetspuls som skapas av folk som har något att göra.

Skriv en kommentar

.se

10:10 den 2 maj, 2008

Denna fredag låter vi våra fredagsbloggare vila.
Det är ju klämdag och lite respekt måste man visa. Istället blir det Micke som får dela med sig av en liten kulighet som hände för ett par dagar sedan vid middagsbordet.

“Våren är här och solenergin ger extra styrka i träd och benmärg… ”
Jag kom hem från jobbet och familjen bestämde sig för att käka ute på altanen.
Familjen består av mig , min fru och våra tre grabbar.

När vi satt där så började alla snacka. Alla var som galna Kalle Ankor som tjattrade i mun på varandra. Till slut bad jag alla att vara tysta en sekund. Jag förklarade att det vore så kul att höra vad alla vill säga. Men om det ska funka så måste vi vara tysta när någon annan pratar, sedan är det någon annans tur. Vi måste låta varandra prata till PUNKT!

Alfons 3 bast tittade upp på oss, ställde sig på köks-soffan och utbrast:
- PUNKT SE, då eller?

Vi bröt ihop allesammans och asgarvade.

Där ser man hur indoktrinerade de små kidsen är gällande 1:or och 0:or.

Skriv en kommentar