Att utvecklas…
Thomas Tjäder, Media Producent, http://www.jaconmedia.se, http://www.darkfashion.se
Sitter här på mitt kontor i Karlshamn, precis druckit morgonkaffet. Om en stund ska jag förbereda dagens aktiviteter. Nu är det lugnt, för nu har jag strukturerat min dag. Men när jag vaknade, då infann sig kaoset i form av stress, helt obefogat, men den fanns där. Denna situation ställs jag mer o mer inför, att känna den där jobbiga andnöden i magen. Fast… det tar mig en liten stund att inse just att jag behöver inte känna så. Jag har upptäckt att orsaken är att jag tar en hel dag o typ komprimerar den till några sekunder. Inte konstigt att magen töms o bosätter sig i halsgropen av en sån tankegång.
För 7 år sen, då levde jag ett destruktivt liv, jag beblandade mig inte med nåt som innefattade ansvar och därför blev det så klart konsekvenser. Jag tog varken ekonomisk eller karriäriskt (heter det så?) ansvar. Då hade jag inte så värst mycket stress, förmodligen för att jag hade inte så mycket åtaganden. Bara att gå till AF ibland, de satte mig i någon åtgärd, jag gick dit gäspandes och sen var det klart. Slappt? Ja. Utvecklande? Inte för fem öre.
Idag, en otrolig resa senare utvecklas jag varje dag. Jag har tagit reda på vad utveckling innebär för mig. Jag vill utvecklas! Det är inte mycket man får gratis här i livet men personlig utveckling är bara att ta för sig. Och det magiska på hela resan var nog när jag kom underfund med att hur enkelt det är att ta ansvar. Att jag bara kan göra det som jag har förmågan till, allt utöver det kan jag inte påverka. Men jag gillar att tänja mina personliga gränser. För två år sen satte jag detta i praktiken.
Jag, nyligen utkommen från ett behandlingshem, pluggat media ett år för att finna min kreativitet igen, skickade ett mail till en av världens största skivbolag o typ:
- Hej jag vill göra en video till In Flames !
(för dem som inte känner till In Flames, så är de en av de största svenska musikexporterna inom hårdrock). Och jag fick göra det! Anledningen till detta projekt var att jag ville visa för mig själv att jag kan. Och jag kunde. Men .. Klart. Det kräver nog en smula envishet, och det har jag flera ton av. Efter att det projektet var i hamn så kände jag att ja, detta vill jag syssla med, media, fånga känslan i ett sammanhang och förmedla den. Jag använder min ryggsäck o gör det överskådlig för betraktaren.
Hur? Och varför? Jo. Kan börja med hur…Min barndom bär många sår, många starka känslor som ett resultat av otrygghet hemma och en splittrad tillvaro. Mitt sätt att hantera det var att göra om det sorgsna till nåt vackert… melankolisk. Nu i mina tolkningar, så tar jag ett vackert föremål o sätter det i en hemsk/brutal/utsatt situation. Och eftersom det inte finns något vackrare än det motsatta könet i mitt tycke, så har jag valt att gestalta just den.
Varför? För det hjälper mig att förstå mina känslor.Min utveckling…
b.e.r. wall 20:43 den torsdag, 12 augusti, 2010
puh.detta är det verkliga livet.. jag själv har nog världens dyraste utbildning. men att tycka jag duger som jag är är ett av det svåraste en människa kan känna/tycka.RÄDSLAN är den största och värsta känslan som finns, att övervinna den är som att få livet tillbaka.jag är duktig på mycket (praktiskt). men att ta hand om mina känslor kan jag inte. det är med glädje jag läser detta och ser att det inte är omöjligt att göra och tro på sig själv. gå sin egen väg. den vägen jag vill gå.att övervinna sin rädsla.tack. m.v.h berwall jag duger