De kallar oss projektledare
Emma Estborn är koordinerande projektledare på edia Mötesplats Malmö (mmmalmo.se) och internkommunikatör i nätverket för upplevelseindustrin (upplevelseindustrin.se). Just nu arbetar hon både som projektanställd och genom eget företag. Tidigare har Emma jobbat med entreprenörskap på Drivhuset och i Hultsfred på Rockcity. Som projektledare givetvis. Utbildningen är i media- och kommunikationsvetenskap, utan ett enda poäng i projektledning men massor av praktiska projekt.
Mingel. Trevligt, kul. Väljer en vit tröja men inser för andra gången den här månaden att det oundvikligen innebär rödvinsspill (har jag en ovanlig dragningskraft för detta fenomen?). Fråga. Vad jobbar du med då? Svaret är lika svårt som enkelt. Jag är projektledare. Alla som är projektledare vet vad det innebär. Allt, och samtidigt, troligtvis inte alls vad du tror.
Jag känner många projektledare. Några jobbar som jag, processinriktat med hundra olika projekt, som motorn i mitten för att alla dessa ska drivas (framåt, såklart!). I gränslandet mellan kultur och näringsliv. Andra, många andra, är liksom projektledare på ”riktigt”. De jobbar på ställen som Skanska och Sony Ericsson och kan liksom lätt kategoriseras. Tex i Arbetsförmedlingens databaser. Det kan ju nu inte jag, som jobbar med att stärka och utveckla den typen av kreativa näringar som vi kallar för upplevelseindustrin.
Ett arbete som innebär just att definiera den här typen av branscher som en existerande industri.
Att jobba med något i utveckling är det bästa jag vet. Vilket ofta oundvikligen innebär att arbeta i just projektform, innan något är skapat, fastställt, organiserat. Det är just det som är kul (och roligt måste det ju vara att jobba!). Insåg ganska snart efter en tids funderingar på om det var dags att skaffa sig ”ett riktigt jobb”, att det ju ändå är just det jag har. Även om föremålen för arbetet växlar och mamma tycker det dumt att jag byter jobb när hon äntligen lärt sig förstå ungefär vad det är jag gör.
Ni som jobbar som jag känner igen er. Det skulle ju såklart vara enklare att på minglet att säga som alla andra. Att jobba på ett typ riktigt företag. Så alla (tror att de) förstår ungefär vad man pratar om.
Men det är såklart, vi projektledare jobbar varken med samma sak eller på samma sätt. Vi har liksom samma benämning. Men några av oss arbetar som i en process, i ständig förändring. Medan andra från början känner till händelser, tidsramar, aktörer och slutresultat och kan styra projektet därefter.
Hur som helst. Olika typer av projekt och uppgifter kräver olika typer av projektledares kompetenser och arbetsmetoder. Helt enkelt. Och detta är en funktion som börjar bli allt mer vanlig och eftertraktad, i takt med att även det traditionella arbetslivet och industrierna behöver bli mer flexibla och föränderliga. Inom de kreativa näringarna fungerar många projektledare idag som frilansare. Projektledning som affärsidé, inte anställning. Genom ett eget företag är det enkelt att gå in och ut i olika typer av projekt, och vara oberoende av längd eller omfattning. Kanske är detta något vi kommer se ännu mer av i framtiden. Eller så blir snart många av de här fantastiskt kompetenta personerna anställda och inköpta i något av de projekt de framgångsrikt utvecklat till något bestående…?
Klart är i alla fall att projektledare är en otroligt diversierad funktion. Och den roligaste! En funktion vi kommer se mycket mer av i takt med att upplevelseindustrin och dess delbranscher utvecklas. Men då både som processledare, egenföretagare, utvecklingschefer och vd:s. Eller nej förresten, snart har vi utvecklat betydligt bättre titlar och benämningar på det vi gör. Kanske något som funkar grymt bra på mingel. Då när alla ändå känner till vad upplevelseindustrin är.
