Apropå att kommunicera
Camilla & Troed, Paradigmmäklarna, http://www.parm.se
Jag tror att det jag har att säga är viktigt och att människor där ute är intresserade av mina förträffliga resonemang och idéer. Anledningen till att folk inte lyssnar eller verkar ta till sig det jag vill säga avfärdar jag med att jag inte får ut informationen på bästa sätt. Alltså spenderar jag min tid – och min energi – på att leta efter bättre sätt att nå ut med mitt budskap. När jag efter en tid upptäcker att det nya, bättre, sättet, inte heller fungerar tänker jag att de helt enkelt inte förstår – varken mig eller det relevanta.
Efter ett tag kommer en smygande känsla över mig – tänk om anledning till 0 kommenterade svar i min blogg, 0 msn-chattar, 0 e-postmeddelande, 0 facebook-meddelande betyder att det jag tror är så viktigt att informera om faktiskt inte är relevant för någon annan? Kan jag vara ärlig och säga till mig själv; om ingen läser det jag själv tycker är förträffligt och viktigt – är det då förträffligt och viktigt? Kanske en filosofisk fråga men rätt så relevant om man vill bli framgångsrik vill jag med bestämdhet hävda. Om jag inte är ärlig går jag tillbaks till ruta ett och börjar leta efter nya sätt och system för att få ut det jag vill. Men nu har jag insett att;1. Jag är ointressant för andra
2. Det jag har att säga är totalt meningslöst för andra.Nu kan jag på allvar börja fundera på vad är det som händer när man kommunicerar? Om svaret inte är att få ut information kanske det handlar om att få in information? Att kommunicera handlar kanske mer om att lyssna än att prata eller skriva? Har jag en relation till dem jag vill kommunicera med och hur frekvent är den? Är jag engagerad i dem jag vill kommunicera med och hur blir jag berörd? Ett sätt som jag tror fungerar när man på allvar vill kommunicera är att vara nyfiken. Så – för att avsluta – har ni några frågor?
