Jag har aldrig bloggat
Detta fenomen med blogg är något som jag har missat. Eller kanske inte missat, man hör ju om det hela tiden. Folks olika bloggar. Från Per i Ruskträsk till Petter i Stockholm. Jag har bara låtit det gå mig förbi. Inte läst, inte skrivit. Fram tills nu. Jag är ljudtekniker till yrket och även musiker.
Tekniken som finns runt om kring mig dagligen är ibland väldigt komplicerad och ibland analog. Jag ska försöka att inte gå in i någon debatt huruvida digital teknik vs analog teknik är bäst när man jobbar med ljud. Men, vissa saker har jag kommit på att jag tycker kan vara lättare att ha analogt.
Jag äger en Palm pilot. Köpte den hösten 2000 och den var en stor del att mitt liv tills den dog. Efter det köpte jag en gammal hederlig Filofax - och kom på att den fungerar väldigt mycket bättre för mig. Visst, det går inte att hotsynka den med min Mac. Men den ligger oftast bredvid när jag sitter vid datorn ändå. Och det största problemet som kan hända tekniskt med min Filofax är att jag inte har någon penna. Eller spiller kaffe på den. Men kaffet var ju lika illa om inte värre med min gamla Palm.
Jag älskar min mobiltelefon, men bitvis ska tilläggas. Det blir lite mycket jobbsamtal ibland. Och då känns det jobbigt att hela tiden kunna bli kontaktad. För man kan ju inte stänga av nallen… Men jag gillar den för det mesta och jag välkomnar framstegen som görs i våra små nallar hela tiden. Jag ha bättre mail, bättre kamera, större bandbredd, och kan skicka större filer. Jag vet att jag har en almanacka i mobilen. Men så länge som det är smidigare att anteckna i Filofaxen kommer jag inte att använda den. Ok lite, men bara som en extra varningssignal så jag inte kommer för sent till möten, rep- tider eller missar mors dag.
Världen har krympt i och med teknikens framsteg. I mitt jobb reser jag över hela landet. Det kan vara jobbigt för mitt sociala liv. Men med Internet och mobiltelefon blir avstånden mindre. Blir glad för varje gulligt sms jag får av min flickvän, skickar bilder på roliga saker som jag träffar på, via mms. Säger god natt över telefon. Annars går jag bara in på facebook och får direkt en snabb uppdatering av vad alla håller på med. Som ett slags valfri nyhetsbyrå där vänner kan dela med sig av sina liv till vänner dom hoppas är intresserade. Det är bra hjälpmedel. Något som gör att vara ifrån varandra lättare. Men det ersätter inte ”the real deal”. Medmänniskor är fortfarande analoga. Och så hoppas jag det förblir.
Jag hade en galen idé en gång i tiden för ca tio år sedan. Jag måste erkänna att den var lite morbid så här i efterhand. Jag hade hört talats om chatt robotar. Vet fortfarande inte om det finns eller bara var ett rykte. Alltså program som höll igång chattrooms. Min tanke var då att man skulle kunna programmera en chatt robot att efterlikna sig själv. Med utryck, åsikter och synsätt som man har. Som en digital chattklon av sig själv. Sen kunde man programmera in födelsedagar och liknande och på förhand skriva sitt mail till mammas 90-årsdag till exempel. Och om något skulle hända med mig så skulle nära och kära kunna chatta med klonen. Och få grattis mail skickade från andra sidan graven. Jag vet inte om det är någon bra idé, men en kul tanke. Vid närmare eftertanke tror jag att jag håller mig kvar vid att hoppas på att medmänniskor fortsätter att vara analoga.
Jag spelar i två band. The Billy Pilgrims och Martin Linö & Låglandet.
När det gäller musik och hur den sprids i dag måste jag säga att en revolution har genomförts.
Band och musiker kan i dag via bl.a. My Space gå från gatumusikant till popstjärna över en natt om man ska tro på askungesagorna. Men något viktigare har hänt. De stora skivbolagen har tappat makten. Man måste inte ligga på ett stort multinationellt bolag för att nå ut med sin musik i hela världen längre. Nu har man en viktigare sak att kämpa med. Att slå sig igenom det oändliga bruset av band som finns tillgängliga över allt. Och det känns lite mer rättvist än att en handfull personer ska sitta och bestämma vad som är bra eller inte. Dom stora bolagen sattsar mest på gamla säkra kort eller framdrillade omstylade killar och tjejer från idol. Vill man hitta ny och spännande musik idag är det sällan dom ligger på dom stora bolagen. Och det är kanske så de vill ha det. Vad vet jag?Jag vet inte riktigt vad min poäng är med allt detta. Kanske finns det ingen. Eller så är min mening att teknik och utveckling är bra så länge det blir bättre. Och allt passar säkert inte alla. Men så länge man inte är rädd för att lära sig ny teknik så tror jag att vi lever i en väldigt spännande tid. Tänk bara var vi var för 20 år sedan, eller det räcker kanske med 5. Så länge vi inte isolerar oss på grund av att det är bekvämare att prata med omvärlden via datorn så tror jag att vi kommer att tjäna på tekniken. Men hur det kommer att se ut kan vi bara drömma om. Själv tror jag att tv, dator, och telefon kommer att smälta samman till en enda konsol. Och förhoppningsvis slipper jag springa runt och leta efter fjärrkontrollerna…
