Fredagsbloggare - Louise Leghammar
Louise Leghammar är Filmpedagog & projektansvarig på Film Helsingborg som
är en resurs för unga helsingborgare som vill göra egen film på sin fritid och finns
placerad på Dunkers Kulturhus. http://www.helsingborg.se/filmhelsingborgNyss hemkommen från fantastiska upplevelser från ett stort land i öst. Jag besökte, tro det eller ej, en svensk kulturfestival i en liten stad (med ryska mått mätt) kallad Petrozavodsk, Ryssland. Anledningen till resan var att de en av dagarna skulle visa kortfilm från vår skånska filmfestival Pixel. Jag och min kollega, Hanna Sohlberg på Film i Skåne, tog med två filmare och drog till Ryssland över påsken.
Första kvällen arrangerades en visning av konstfilmer gjorda av unga ryssar på stadens Mediecenter. Varje film följdes av intressanta diskussioner om verken. Alla diskussioner, ganska djupgående sådana, inleddes av Mediecentrets konstnärlige ledare. Sedan fick publiken chans att säga sitt om vad de tyckte om verken. Här kom vår första kulturkrock. Utan skrupler eller hämningar uttalade publiken sina negativa åsikter rätt ut. Någon sa bland annat. Jag förstod inte meningen med den filmen, jag fattade ingenting. I min värld talar vi varje dag om att peppa för att lyfta upp de unga till nya nivåer, visst ska man vara kritisk, men har vi inte alltid ältat sedan skoltiden om vikten av konstruktiv kritik? Det var också bara vissa filmer som fick applåder. Jag frågade en ung ryska som hade gjort en av filmerna om det inte kändes jobbigt med denna ärlighet. Hon tyckte inte det, tvärtom, fick man bra kritik så visste man att de verkligen menade det.
Missförstå mig rätt, jag är inte kritisk bara fascinerad av olikheterna.Andra kvällen skulle höjdpunkten vara en känd svensk estradpoet men till arrangörens förtret hade han fått förhinder på grund av sjukdom. Synd tyckte även vi som hade sett fram emot en intressant resa hem med självaste Bob Hansson.
Tredje kvällen var det dags för våra svenska filmer att visas. Till vår lycka kom så många som ett hundratal personer för att titta på skånsk kortfilm av unga amatörfilmare! Stolarna räckte inte till men folk stod gärna upp under den cirka en och en halv timmen det varade. Filmerna visades med hjälp av en tolk som direktöversatte under tiden filmerna spelades upp. En upplevelse må jag säga. Den ryska publiken skrattade på samma ställen som hemma i Skåne och hade ungefär samma filmer som favoriter. Vi var nu ganska glatt spända på hur diskussionen skulle gå efter våra filmer med tanke på visningen häromkvällen. Och visst, där kom den, även vi fick en ärlig betraktelse. ”Den där filmen (…) sa mig ingenting”, uttryckte en medelålders kvinna i publiken. Ingen kommentar från någon av oss, men ett dolt leende på våra läppar uppenbarade sig. I övrigt var kommentarerna och frågorna odelat positiva och konstruktiva. Vi trodde faktiskt aldrig diskussionen skulle ta slut. Vilket fantastiskt gensvar. Här i Sverige talar vi ofta om det ganska svala och smala intresset för kortfilm. Jag rekommenderar en resa till Petrozavodsk i Ryssland. Där man inte bara ser den utan gärna diskuterar och analyserar den också… lääääänge, ingående och på en väldigt hög intellektuell nivå dessutom.
Fjärde kvällen åkte vi hem och höll på att bli utslängda från nattåget för att vi pratade för högt i vår kupé. Men det är en helt annan historia.
Andra upplevelser från det stora landet i öst. En viss irritation när man inte betedde sig som brukligt (vilket ibland kunde vara svårt för oss bortkomna svenskar) När en arg blick utdelades eller total ignorans, då visste vi att vi hade gjort fel… igen. En kvinna på stationen blev mäkta irriterad när jag för andra gången inte förstod vad hon sade på ryska. En gång blev vi förvägrade att köpa ett paket tuggummi. I Ryssland uppfylldes också våra förväntningar om ett kallt land. Men inte att det var så himla varmt inomhus. Våra ryska tolkar, en svensklärare på Universitetet och hennes elever förstod vad vi sa och vi förstod dem. De var underbara och det har knutits värdefulla kontakter och vi har fått underbara vänner. Håll utkik efter filmhelg med ryskt tema i Helsingborg 2009, med våra nyfunna ryska vänner som hedersgäster.
Tack för mig och ha bästa helgen!
