Olagligt att titta på YouTube?
Daniel Johansson är industridoktorand på Blekinge Tekniska Högskola och anställd av Musiclink, ett teknikföretag som ägs av föreningen Rockparty som arrangerar Hultsfredsfestivalen. Sedan några månader tillbaka bor han dock i Stockholm och är knuten till KTH. Han driver nyhetsbrevet Musiknytt Bransch som sammanfattar de viktigaste nyheterna inom digital musikdistribution och är en del av det europeiska forskningsprojektet P2P-Next. På bloggen Waving Right At Me finns mer intressant att läsa från Daniel.
Jag ägnar en stor del av mina dagar åt att forska kring hur musikindustrin påverkas och förändras som ett resultat av nya distributionsteknologier. Det råder ingen tvekan om att nya tekniker ställer saker och ting på sin ända, och därför tänkte jag fokusera det här blogginlägget på ett spännande problem.
Eftersom det uppenbarligen begås ett upphovsrättsligt brott när någon publicerar ett videoklipp som personen ifråga inte har tillgängliggöranderätten och exemplarframställningsrätten till, vad innebär det då för de som tittar på klippen?
Enligt DMCA (den amerikanska upphovsrättslagen) och EUCD (EU-direktivet från 2001) som implementerats i hela Europa och som resulterade i vår uppdaterade upphovsrättslag år 2005, är det förbjudet att ladda ned något som är olagligt publicerat. Därav att den ibland kallades “fildelningslagen” eftersom det tydliggjordes att det förutom att dela ut också är förbjudet att ladda ned olagligt publicerat material från fildelningsnätverk.
Det intressanta med en UGC-tjänst som t.ex. YouTube är att tekniken bakom tjänsten bygger på progressiv nedladdning där man använder sig av Flash 7 - Sorenson Spark via http download, vilket i praktiken innebär att jag laddar ner data innan jag tittar på det, det är en “nedladdning” (vilket ju egentligen allting är, annars skulle vi inte kunna göra någonting överhuvudtaget på nätet).
Så här kommer nu det svåra:
Enligt den uppdaterade lagen är temporära kopior inte självständiga kopior. Temporära kopior är filer som laddas ned som en del av den tekniska processen, t.ex. när bilder laddas ned till Temporary Internet Files, när data buffras vid streaming eller ett videoklipp på en webbsida som “cachas” och sparas i temp-mappen. Detta är alltså ett undantag i upphovsrättslagen, en inskränkning som det också kallas.
Men, vad händer om förlagan är olaglig? Och om tillgången på materialet är så transparent att huruvida det är nedladdning eller streaming förlorar betydelse, vad är då ett exemplar? Varför skulle det vara mer olagligt om jag spelar upp en progressivt nedladdad videofil genom webbrowsern eller om jag går in i Temporary Internet Files, flyttar filen till mappen Mina Dokument och använder den därifrån?
En av upphovsrättorganisationernas svar på frågan i ett sammanhang som rörde webbradio som HTTP-streamas, var att den största delen av allmänheten inte vet vad Temporary Internet Files är och att det därför innebär en form av teknisk skyddsåtgärd. Om filen ligger i temp-mappen är det alltså en laglig kopia. Men återigen, vad händer om förlagan är olaglig?
Då innebär det att den kopia jag har i temp-mappen är en laglig temporär fixering ur ett tekniskt upphovsrättsligt perspektiv men den ursprungliga förlagan är olaglig vilket innebär att jag ju inte fick ladda ned den från första början. M.a.o. skulle resultatet vara att det är olagligt att titta på olagligt publicerade videoklipp på YouTube eftersom jag skapar en lokal kopia av videofilen.
Så, det är bara att sluta titta på sådant material på YouTube, GoFish, MetaCafe, Google Video, Roligaklipp.se, VideoVat, Sharkle, Bubblare.se, ClipFish, ZippyVideos, Zeec och alla andra videocommunities…
:)
