Deluxe

• Fredagsgäst - Antoni Lacinai

  Fredagsbloggare 9:58 den 2 februari, 2008

  

  Antoni Lacinai är författare till boken “Sluta hålla presentationer – börja ge”. Han är också föreläsare, utbildare och moderator. Dessutom coachar han chefer och ledningsgrupper till att snabbare fatta bättre beslut. Han får en kick av att hjälpa människor framåt i utvecklingen, och påstår varje vår att han borde skicka in
  ett bättre bidrag till melodifestivalen… Vill du läsa mer om Antoni och få gratis kommunikationstips? Gå in på http://www.comiendo.se

  Hej, Jag som fått förmånen att skriva några rader denna fredag heter Antoni.
  Jag har världens bästa jobb. Jag får betalt för att hjälpa folk att fatta bättre beslut, att få folk att bli bättre på att presentera, leda möten, stå på mässor och så vidare. Ett tag var jag så imponerad över hur alla andra var så grymt bra på sina grejer och att jag själv inte riktigt hittat min grej. Kanske tänkte jag så för at jag alltid haft tummen mitt i näven… Men nu är jag min egen efter att ha jobbat på olika företag rätt många år. Livet är toppen. Men det är lite scary ibland. Det är som att köra bil på natten. Jag vet vart jag ska men jag kan bara se några hundra meter framför mig. Resten av vägen är mörk. Så länge jag vet att jag är på väg åt rätt håll så är det okej. Jag ser ju hela tiden en ny del av vägen allt eftersom jag åker.

   
  Och ni vet ju hur det funkar. Lyft upp det ni är oroliga, eller rent av rädda, för i ljuset så blir allt mycket lättare.

  Det jag vill säga är: Vad är det värsta som kan hända om ni själva tar klivet och gör något ni verkligen vill, men inte vågat? Att sätta upp ett mål och börja gå mot det? Kommer någon att dö? Troligen inte. Kommer ni att hamna i rännstenen bland loosers? Troligen inte. Kommer ni att misslyckas? Kanske, men bättre lyss till den sträng som brast… Kommer ni rent av att lyckas? Ja, det var ju en läskig tanke.

  Anyway – här får ni lite andra funderingar av mig. Låt mig börja med en grej som jag grunnat på ett tag
  Håll till godo:

  Jag måste hit. Jag borde dit.

  Denna märliga vinter har jag funderat rätt mycket på hur vi uttrycker oss.
  Och jag undrar: Varför måste vi så himla mycket?

  Överallt hör jag samma sak. ”Jag måste gå till jobbet.”, ”Jag måste ringa min kompis.”. Eller ännu värre: ”Varför måste jag vara på det här sättet?” Det sista är ju inte ens en fråga utan ett påstående om ens karaktär som inte ens behöver stämma.

  Var kommer alla dessa måsten ifrån? De finns ju överallt. Och inte känns de särskilt motiverande heller. Är det månne en kvarleva från det tidiga industriella samhället när många anammade en människosyn som sa att vi människor är lata och opålitliga, och ska man få något gjort krävs stämpelklockor, piskor och morötter. Måsten alltså. I mängder.

  Ibland när jag säger till min son att han till exempel ska ta på varmare skor, så brukar han fråga: ”Måste jag?” Nu för tiden brukar jag svara: ”Du måste ingenting. Men alternativet är att du kommer att förfrysa dina fötter eftersom det är kallt ute, och att du blir sjuk. Jag vill att du ska vara frisk, och därför vill jag att du tar på dig de varma skorna?”

  Ofta fungerar det.

  En annan god vän till mig berättade om en övning som en kursledare höll i. Kursledaren sade till alla att de skulle skriva ner alla måsten de hade. Min vän satte armarna bakom huvudet medan alla andra skrev för fullt. Det ledde förstås till frågor om varför han inte skrev något.
  ”Jamen du måste väl i alla fall se till att dina barn får mat, eller hur?” sa de.
  Han svarade ”Jag måste ingenting. Barnen kan svälta. Men jag väljer att göra det eftersom jag älskar mina barn”

  Det är precis det som är nyckeln. Mellan behoven vi har och handlingen vi ska utföra lägger vi in ett… just det. Ett MÅSTE. I själva verket kan vi välja att lägga in ett val eller en vilja.

  Istället för att säga: ”Jag måste” kan vi säga:
  ”Jag vill”
  ”Jag väljer”
  ”Jag kommer att”

  Fundera på hur många måsten du lägger in och fundera sedan på hur lustfyllt det känns… Prova sedan att byta ut det mot alternativen och känns efter igen. När jag ändå håller på och manar till kamp mot alla måsten - vad sägs om att plocka bort alla borden också…?

  Ha en härlig helg
  //Antoni

  Tips! Spana in Antonis bok “Sluta hålla presentationer”

   

Skriv en kommentar